Torsdagen närmar sig med stormsteg och med det den stundande tentamen i materiallära. Jag känner mig efter omständigheterna lugn inför den måste jag säga; trots en utbränd lärare, inställda föreläsningar och byte av kurslitteratur är jag övertygad om att det kommer gå riktigt bra. Kanske för att jag insett att jag är riktigt bra på att plugga? eller snarare för att jag gör saker när paniken kommer smygande och mitt annars så dåliga samvete stillas en aning. För det är något som jag alltid får känna av i de flesta situationer, mitt samvete för sig påmint; ofta kan jag känna att jag inte pluggat tillräckligt, trots att jag lärt mig hela stycken utantill och rabblar utan att veta vad jag säger för något. Sådan är jag, och det styr jag inte över men trots att man klagar såpass mycket som man faktiskt gör så är ju högskolan inte ett tvång, det är inte jobbigt egentligen utan det är snarare latheten som spelar en ett spratt. Nej, trots dimman av dysor, polypropen och garnnummer så känner jag mig på något sätt omotiverat förberedd inför stundande tentamen.