Nej, det verkar onekligen som att facebook drar alltför mycket av min dyrbara tid vid skolböckerna, antar att jag är alldeles för trött för att koncentrera mig på alla fibrers egenskaper? Samtidigt känner jag mig ganska lugn ändå, det är ändå två heldagar kvar att spendera i biblioteket och dessa kommer jag utnyttja till fullo, jag tror helt enkelt att jag bara har svårt att koncentrera mig när jag är hemma. 

Torsdagen närmar sig med stormsteg och med det den stundande tentamen i materiallära. Jag känner mig efter omständigheterna lugn inför den måste jag säga; trots en utbränd lärare, inställda föreläsningar och byte av kurslitteratur är jag övertygad om att det kommer gå riktigt bra. Kanske för att jag insett att jag är riktigt bra på att plugga? eller snarare för att jag gör saker när paniken kommer smygande och mitt annars så dåliga samvete stillas en aning. För det är något som jag alltid får känna av i de flesta situationer, mitt samvete för sig påmint; ofta kan jag känna att jag inte pluggat tillräckligt, trots att jag lärt mig hela stycken utantill och rabblar utan att veta vad jag säger för något. Sådan är jag, och det styr jag inte över men trots att man klagar såpass mycket som man faktiskt gör så är ju högskolan inte ett tvång, det är inte jobbigt egentligen utan det är snarare latheten som spelar en ett spratt. Nej, trots dimman av dysor, polypropen och garnnummer så känner jag mig på något sätt omotiverat förberedd inför stundande tentamen. 

Magsjukan går in på den andra dagen i det gustavianska hushållet och syster min mår förhållandevis bättre efter all vätska som lämnat hennes kropp. Samtidigt har jag satt mig på en diet av whiskey och vitpepparkorn samt användande av handsprit överallt, hela tiden; huruvida detta hjälper vet jag inte men det är ju alltid värt att försöka. Frågan är egentligen om det inte bara är en myt att vitpepparkorn egentligen har den kraft som krävs för att motstå magsjuka? För vad är det egentligen för något som krävs för att motstå magsjuka förutom undvikandet av den sjukes kroppsvätskor och en riktigt bra handhygien. Jag är osäker men oavsett om det bara är ett psykiskt botemedel med både whiskey och vitpepparkorn så tar jag det, i värsta fall blir man smittad och då finns det inte så mycket att göra.

Magsjukan har kommit till vårt hus och min syster hör till de drabbade, smittan har från början kommit från vårt jobb men än så länge så har *peppar peppar* ingen annan i familjen råkat ut för den och jag har planer på att helt försöka undvika den. Detta gör jag med hjälp av hur mycket vitpepparkorn samt ett par glas whiskey. Det kändes lite konstigt imorse när jag om min kära mor satt och tog whiskey på whiskey istället för frukost men samtidigt intalade vi oss själva att får vi väl magsjuka så är det bättre att vara full än nykter, för då kan man alltid skylla på att man är onykter. Iallafall så var det nog både första och sista gången som jag tog en whiskey till frukost för jag har aldrig någonsin känt ett sådant rus efter en frukost förut och allt detta är för att slippa det värsta som finns i hela världen, nämligen magsjuka.

Jag har en förkärlek till 80-talet, visst har jag det. Om det sedan beror på att jag är född något år innan det slutade eller inte det vet jag inte. Jag vet iallafall att när jag gång på gång repeterar samma låtar, samma sorts musik på samma skiva så känner jag mig hemma, mer än någonsin. Kort och gott kan jag inte nog uttrycka min kärlek till den period i mitt liv som jag inte kommer ihåg, de två åren då jag var för liten för att minnas allt, de två år då jag inte har en aning om vad som hände. Jag har en förkärlek till 80-talet, visst har jag det. Om det sedan beror på min breda musiksmak, dåliga musiksmak (?) eller bara för att det finns något som jag går igång på, jag vill dansa och gå igång tills världen är vår.

Nu väntar jag på att klockan ska bli sex så att jag kan bege mig från högskolebiblioteket ända till bussen. Jag måste säga att detta inte varit min mest effektiva dag i biblioteket då den första timman helt gick åt facebook och msn. Helt otroligt egentligen att man kan sitta bara och prata med folk om ingenting samtidigt som man vet vilket dåligt samvete man imorgon kommer ha. Jag förbereder mig dock för en enorm pluggdag imorgon med enda avstickaren; fika med Ester! Det ska bli riktigt trevligt. Hoppas att inom en snar framtid kunna lägga in lite bilder igen på bloggen eftersom min "anonyma" mamma klagar.

Är det inte konstigt egentligen vad man lovar alldeles för mycket grejer på nyårsnatten som man ändå inte håller. Det är väl nackdelen egentligen med att ge löften på nyår, för vem kan lita på en annars om man inte klarar av att tro på sig själv? Jag satte inga högtgående nyårslöften, jag sa till mig själv att detta ska bli ett av de bästa åren i mitt liv, det ska bli ett roligt år och framförallt ett lärorikt år. Dessutom gjorde jag upp en lista på lite filmer som jag "måste" se under året, det kan vara nya filmer, filmer jag länge velat se och filmer som jag absolut inte kan förstå hur jag missat att se. Iallafall, håll till godo; detta är vad jag kommer att titta på under året:

Jag förstår inte riktigt det här faktiskt; Sverige fryser och samtidigt som jag försöker överväga tanken på att jag snart kommer behöva köra in mer pellets till vår värmepanna så känner jag mig lurad av det faktum att mitt rum är iskallt. Vad händer egentligen med alla de säckar pellets som jag kör in? som jag kånkar på en vinglig skottkärra med illaluktande handskar? Vilka rum i vårt hus värmer de upp egentligen? Källaren ja och köket uppenbarligen; de andra rummen på första våning värms upp av lite drygt tusen värmeljus som min kära mor ägnar en halvtimma åt att tända varje kväll. Vart tar då all pellets vägen? Ibland funderar jag på om mina föräldrar har ett mystiskt litet rum bakom värmepannan, dit man absolut inte vågade gå när man var liten för att sotaren bodde där. Rymmer denna skrubb en dörr? ett hemligt lager av pellets? en säkerhet för mina föräldrar? att de ska ha pellets tills de fyllt sjuttio? Jag vet inte riktigt, men ibland funderar jag på det; allra mest när mitt rum är som kallast, just nu! Årets kallaste period.

Jag är sannerligen vid liv fortfarande, trots att man kanske inte riktigt kan tro det efter fyra dagars besökande i Stockholm. Jag tror aldrig att jag förut har sett fram emot det nya året så mycket som i år; mycket på grund av att förra året var hemskt i många olika bemärkelser och jag ser nu otroligt mycket fram emot att göra detta året till ett av de bästa i mitt liv, jag har alla förutsättningarna, det handlar bara om att vilja helt enkelt. 

Vem är bättre på att gestalta svensk julstämning än Jenny Nyström? Trots att hon varit borta i sextio två år så är hennes teckningar och tomtar mer älskade än någonsin nuförtiden och bringar oss svenskar den julkänska som våra föräldrar och deras föräldrar fått ta del av. Nu säger jag inte att jag aldrig upplevt riktig julstämning men ni måste hålla med mig om att man alltid hoppas på mer än vad som inträffar, inte julklappar nu utan stämningen; snön, maten, tomten, ja allt måste stämma överens med våra förhoppningar som en riktig Fanny & Alexander jul. Allting måste vara perfekt helt enkelt, eller åtminstone så tror vi att allting måste vara perfekt för att kunna fira en äkta jul. Men så är väl inte fallet? Jenny Nyströms julmotiv må vara vackra och fina, men de symboliserar sällan dagens jular med överdådiga julklappar, överdrivet mycket mat och alldeles för mycket alkohol; jag ber er! Tänk på era nära och kära i julstressen istället för om ni handlat tillräckligt mycket julklappar. I slutändan har vi ändå bara varandra.


Rikard

Karin tipsade mig om denna låt som förövrigt spelades på gånger på radion bara medan vi satt i bilen; en otroligt fin låt med väldigt meningsfull text som i mitt fall säger väldigt mycket. Ibland inser man inte vad man har förrän det är försent.


Rikard

Till hur stor del ska vi studenter kunna påverka den utbildning som vi går? Hur seriösa ska våra förslag klassas i förhållande till lärare och rektorer? Högt tycker jag, om inte högst. Förra veckan hoppade vår lärare i materiallära av vår kurs och lämnade efter sig en halvfärdig kurs och massor av inställda föreläsningar, detta gjorde oss riktigt arga och jag tillsammans med några klasskamrater skrev ett brev till vår mentor som förstod vår situation och lovade att försöka ändra tentadatumet som var satt till den femtonde januari. Samtidigt visar det sig att en tjej i paralellklassen ringt till rektorn och klagat på kursen men blivit bortsnäst av denne; omoget beteende! Vårt tentadatum var sedan satt till den nittonde men ändrades sedan tillbaka av vår paralellklass. Grejen är den att vår klass även har tentamen i ledarskap den veckan och med vår materiallära tenta får vi 300 sidor på engelska extra att läsa på. Jag säger bara; skönt med jullov! Tycker inte ni att det är självklart att vi studenter ska tas på största allvar och tillsammans med lärare komma fram till en lösning om det dyker upp problem?


Rikard

Jag kommer ihåg att min morfar berättade för mig när jag var yngre om hur man tog en riktig powernap. Först sätter man sig bekvämt och avslappant; det bästa är om man har en nyckelknippa i handen men det går bra med något annat också och handen bör hållas så att man tappar det man har i handen om man somnar till. En riktigt bra powernap avslutas så fort den har börjat det vill säga när man tappat föremålet man haft i sin hand på golvet. Det är kul att se alla människor på bussen som sitter och sover; jag somnar jämt och idag hade jag olyckligtvis en påse med böcker i handen som föll ut över halva bussen när jag nickade till. Det var inte lätt att få tag i alla lösa papper som låg utspridda på halva bussgolvet i mörkret, men jag lyckades och höll sedan min påse stenhårt och klarvaken hemåt,



Rikard

Hur okej är det egentligen att köpa julklappar till sig själv? och finns det någon speciell gräns för hur många och för hur mycket man får köpa för? Det borde finnas någon regel för detta och även om det verkligen är okej att köpa sina egna julklappar som sedan mor och far betalar för; är inte hela grejen det här med julklappar att man ska bli överraskad och glad och inte vara medveten om paketens innehåll och tacka och ta emot. Personligen tycker jag det kan vara ganska okej att köpa julklappar till sig själv som mor och far sedan betalar; det är iallafall roligare än att bara få pengar som ändå bara går till fika och dylikt; då är det helt enkelt bättre att köpa någonting som sedan slås in och trycks in under granen, det tycker jag iallafall.
Rikard

Enligt mig är lucia tillsammans med jul och midsommar de enda riktiga högtider som är värda att fira. Jag menar vem kom på den här genialiska idén att sprida ljus i allt decembermörker? Det är mysigt och helt fantastiskt stämningsfullt som ger en gåshud ända upp på ryggen. Senaste har jag också funderat mycket över det här med manliga luciakandidater efter alla skriverier i tidningarna; och jag har kommit fram till att det vore helt okej med en manlig lucia; dock skulle man kunna förändra kläderna och de ibland lite småsega sångerna och istället ära Lucie, den manliga versan. Ikväll är det jag som klär ut mig till Lucia, inte bara för att jag blivit beordrad från värdinnan på den privata festen utan också för att jag vill sprida ljus, glädje och vara en förebild för massor av unga pojkar, dock en något onykter sådan.


Rikard

Ett underligt fenomen som jag blivit utsatt för på senare tid vid upprepade tillfällen är att jag "larmar" oavsett vart jag går. Trots att butikpersonal i princip hela Göteborg och Borås larmat av mig ett flertal tillfällen faller jag ändå offer för larmning. Först misstänkte jag mitt skärp, sedan min jacka men efter att ha sökt överallt över hela kroppen kom jag fram till att det kanske är något jag ätit som larmar, men vad skulle det kunna vara? Jag är ingen tjuv; visserligen har jag snattat en och annan penna genom åren och kanske till och med ett paket tuggummi då och då men inte i sådana mängder så att jag kan klassas som snattare. Idag började hela Elgiganten larma då jag nuddade en mobiltelefon och det tog ungefär två minuter innan både larmet var avstängt och jag fått tjutet ur mina ögon. Frågan är bara om jag kommer fortsätta larma mig igenom julhandeln, och vad det isåfall kan vara som utlöser larmen. Antar så länge att det beror på att jag är het, eller bara varm om händerna.

Rikard

Vad är det egentligen som gör att vi människor ångrar beslut som vi tagit för flera månader sedan? Jag är en tänkare, en alldeles för stor sådan som spenderar alldeles för mycket tid till att tänka på hur saker och ting kunnat utvecklas om man bara gett det lite tid. Detta talar dock inte för att jag på något sätt tänker innan jag handlar; det är snarare i mitt ställe lätt för att vara efterklok. Vad är det då som styr vårt dåliga samvete, vår vilja och våra behov när man väl väljer att fatta ett beslut? och finns det egentligen någon mening med att man fattar de beslut som man väljer? Jag funderar, verkar som att någon form av minnen skapas vid varje beslut samt att vår fantasi spelar in de drömscenarion som vi hoppas på utifall vi valt den andra vägen. Kanske borde jag inte fundera på sådant här, men som jag tidigare nämnt är det svårt att vara efterklok.


Rikard

Emma och jag diskuterade litegrann om intressen ikväll i pauserna mellan bonde söker fru. Visst är det sant att man lägger pengar på olika sorters intressen beroende på vad man som individ är intresserad av och jag gör ingen hemlighet av att detta intresse i mitt fall är kläder. Det är inte fel att vilja se bra ut och att utöver det lägga exempelvis x antal tusen kronor på en ny väska eller tröja är upp till var och en så länge man själv tycker att det är värt det; för att i många fall handlar detta köpbeteende enbart om att man ska få bekräftelse av något slag. I mitt fall handlar det dock totalt om ett eget intresse som jag har för kläder och mode överlag samt känslan av att få känna sig åtminstone lite speciell på något sätt. Ego kan tänkas, men jag tror inte riktigt på det här med mode och trender egentligen trots att jag i vissa fall anammar en del av det. Jag ser på mode som ett kreativt sätt att uttrycka sig själv och vad man känner. Om man sedan gör det i en skjorta från Acne eller i en tröja från myrorna är helt upp till en själv så länge man trivs med det; och detta är något som alla borde respektera, att vi faktiskt har individuella intressen.


Rikard

Nu sitter jag här, ännu en kväll med böjd rygg i sängen med datorn framför mig. Funderar på morgondagen, lunch med två kära utbytesstudenter som i slutet av veckan beger sig hemåt England igen och spinning framåt kvällen; att allting verkligen går så fort! Varför har man så otroligt mycket man vill göra men varken kraft eller tid att förverkliga det, och hur kommer det sig egentligen att man blir tröttare och tröttare för var dag som går? att det man verkligen ser fram emot egentligen känns längre och längre bort när man egentligen kommer en dag närmare. Jag förstår att jag är stressad, och jag är inte den ende. Att somna i Sofias säng under vårt fram-funderande om ledarskapsprojektet får mig verkligen att förstå att de sena kvällar jag tillbringar framför datorn måste ändras på. Konstigt nog, känner jag mig just i skrivandes stund lugn.

Rikard

Jag tycker att det är en relativt viktig fråga det här med lussebaket. Visserligen går det aldrig att komma fram till ett svar som två parter kan vara överens om men för mig finns det bara ett enda rätt svar. Låt mig bara klargöra en sak och det är att lussekatter utan saffran kan inte kallas för lussekatter. Lussebullar med saffran kan inte kallas för lussebullar. Kort och gott är ett lussebak utan saffran inte ett lussebak. Vanliga bullar kan man baka året om och vad gäller formen så spelar den inte så stor roll; protestera gärna, men erkännatt jag inte har fel!


Rikard