När når man egentligen gränsen för vad som är okej och vad som inte är okej? Då pratar jag om kläder, igen och det ultimatum som borde ställas när man funderar på att köpa likadana plagg/ skor som en annan vän redan har. Jag har under den senaste veckan haft svårt att bestämma mig för vad jag tycker om detta och grejen är att jag då tycker det känns som att jag har brist på fantasi och bara köper eftersom jag själv inte kan komma upp med något bättre. Men om man sedan i slutändan, innan man handlar väger fördelar, möjligheter och nackdelar gentemot det dåliga samvete som jag annars skulle få utan att tänka överhuvudtaget inser jag mer och mer för varje sådant här köp att; det är helt okej att köpa samma! Det handlar inte om bristande fantasi! Snarare tycker jag att det handlar om dåligt utbud på den svenska marknaden; att det bara finns ett par skor som tilltalar mig och då råkar det vara samma skor som min kära vän också har inhandlat. Nu tänkte jag inte överdrivet mycket på detta innan jag inhandlade dem; de satt som gjutna på mina fötter.