Jag och Ida har den avundsvärda gåvan att kunna umgås utan att göra något speciellt. För er som inte vet så är Ida, min allra bästa vän, konstnärsjäl in i benmärgen och alltid full av idéer, oftast surrealistiskt eftersom hon inte alltid har tllräckligt med tid för att förverkliga allt. Ikväll berättade hon för mig hur sugen hon var på att arbeta med döda djur och spets; visst, kan låta barbariskt, men hon hade tänkt sig överkörda (läs platta) djur (läs skulpturer) inklädda i symmetriska spets kreationer. Jag berättade för henne att det nog skulle kunna vara svårt att förverkliga, även om idén på alla plan känns nyskapande, knappast fräsch.

Nu beundrar jag det häftiga regnet utanför fönstret, imorgon börjar allvaret igen, bokhandeln hela veckan lång.

Rikard