Snart är det dags för mig att efter över ett år lämna mitt nuvarande jobb, på Solgårds äldreboende i Fritsla. Efter tre somrar, massor av extra timmar och slit så kommer jag endast att tillbringa x antal kvällar där framöver då jag ska börja studera. Jag har under dessa tre år faktiskt insett vilket stort ansvar som vilar på alla oss som arbetar i vården, utan oss skulle inte människor överleva. Det som vi åstadkommer är det inte många som skulle klara av, det tålamod vi har, den medkänslan vi tvingas känna och framförallt allt slit och släng med de stackars människor som inte klarar sig själva. Vårdyrket är definitivt inget för mig, men det är något stort. Kanske det viktigaste som jag har gjort i mitt liv hittills, att förgylla en gammal människas dag med ett samtal, en fråga eller bara sitta ner över en kopp kaffe värderas så otroligt högt av dem som kanske är halvt förlamade och inte kan flytta sig, som sitter varje dag, alla dagar på året, på samma plats och inte kan ta sig för något. Vårdyrket är värdefullt och viktigt, inte bara för oss som erfarenhet, utan för de äldre som inte har någon levande vän kvar, eller anhörig. Jag kommer lämna något som jag är otroligt stolt över att ha fått göra, men som definitivt inte är min grej.


Rikard