Så, då är äntligen denna sköna helg över och det känns otroligt härligt att jag fått såpass mycket uträttat som jag faktiskt ville; det enda jag faktiskt har kvar att göra nu är att plocka iordning rummet, vika ihop de högar med kläder som jag har samt fota de senaste köpen jag gjort. Tänkte försöka hinna med detta innan jag stupar i säng.

Rikard

Visst är det svårt att veta vad man vill göra "sen"? Denna fråga får nog inte bara jag i min ålder utan jag tror att de flesta bombaderas med frågor om framtiden och vad man ämnar att sysselsätta sitt liv med. Personligen tycker jag det är otroligt svårt att veta när man är i tonåren vad man vill och vad man känner om tjugo år och därför vad gymnasievalet ett val som var otroligt svårt för mig men som jag absolut inte ångrar idag. Nu läser jag på högskolan och än så länge känns det som att jag valt rätt. Vägen till framtiden är lång - men det är viktigt att vi lever i nuet och tar vara på varje dag som kan påverka oss framåt. Tycker inte ni att pressen på oss ungdomar är större än någonsin i dagens samhälle, vi måste växa upp och "bli någonting" helst innan vi fyllt trettio.


Rikard

Jag brukar ofta tycka att det är kul att jobba när jag inte har jobbat ett tag och så även idag. Däremot kan jag inte direkt säga att jag blev överlycklig när jag blev tillfrågad om att jobba fram till halv tolv. Det kommer bli jobbigt att i princip tolv timmar stryka omkring och vara glad när man tar hand om en massa pensionärer och jag lider med min kära familj och hoppas att de hunnit gå och lägga sig när jag kommit hem; i bästa fall är jag nog så utmattad att jag kommer gå direkt till sängen och däcka inför morgondagen. Det deprimerande vädret bidrar dock till att jag har extra energi att jobba och tjäna pengar än att sitta hemma och kolla på Desperate Housewifes. Det är ju fredag iallafall.

Rikard

Det finns ganska mycket jag stör mig på om man säger så, enligt mina vänner har jag bara förutfattade meningar men samtidigt kan jag inte låta bli att bli irriterad över bagateller och framförallt över personer som framstår sig som "kända" trots att de egentligen inte förtjänar det. Här listar jag fem, utan inbördes ordning av de kändisar som jag stör mig på allra mest, snälla försvinn ni är out-to-date

1. Pernilla Wahlgren; Var med i Melodifestivalen för sisådär hum år sedan och har väl inte gjort något direkt viktigt för att halka runt på röda mattan. Eftersom mor sin var betydligt mer framgångsrik har Pernilla försökt på alla sätt att stanna kvar i rampljuset med skilsmässor, barn efter barn efter barn och nu senast reklam för hårfärg. Förutom att hon är alldeles för scary för mig så ser vi henne säkerligen snart i långklänning i Let´s dance!

2. Alex Schulman; Här finns det inte mer att säga, en tråkig blogg, en ful människa och ett patetiskt äktenskap. Jag spyr!

3. Anna Book; Var även hon med i Melodifestivalen för snart sisådär trettio år sedan och har levt på vågen efter ABC sedan dess. FÖrutom ett gästspel i Let´s dance har hon även upptagit löpsedlar om hennes mage som spruckit ett flertal tillfällen; senast gjorde Anna en magsäcksförminskning och snart kommer vi väl även få följa Anna i ett reportage där hennes dotter gör ett liknande; eller så blir det Melodifestivalen 2010; CDE.. jag längtar!

4. Elita Löfblad; Hej jag tror jag är känd för jag är blond, har stora bröst och har vikt ut mig ett flertal gånger. Snart är det väl Elita som hänger med Fadde, förminskar brösten och skriver en självbiografi om allt kokain hon tagit på Stureplan. Skaffa dig ett värdigt liv.

5. Brolle JR; Sjunger som en gnu med konstgjord röst och försöker att kopierar Martin Stenmarcks låtar och hoppas nu på att vinna en rockbjörn. Förutom ett uselt koncept i MQ: s senaste reklam har Brolle nu slagit sig ihop med ännu längre ned på köföreträdslistan Elin Lanto, och snart ser vi väl dem i någon form av duett för någon svensk/dansk/norsk klädkedja; Det är hon.. jag vill leva med - Patetiskt och dåligt! Skaffa ett riktigt jobb.

Rikard

6438 kr sägs är genomsnittsumman av vad en "normal" man shoppar kläder för varje år. Tilldetta räknas också skor och strumpor in. Jag förstår det inte riktigt och jag vet inte om jag var den enda att sätta i halsen när jag fick denna siffra framför mig på föreläsningen för över en månad sedan. Jag menar 6438 kr är ganska mycket pengar, men tillräckligt för att fylla ett års konsumtion av kläder och skor; och då inte ens tagit med begäret i detta. Visserligen är inte alla killar intresserade av mode och kläder, det vet jag; men bara jag själv hade ett klädkonto på minst tretusen kronor i månaden för bara ett år sedan; och siffran har om inte gått ner något snarare resulterat i att färre plagg hängs in i garderoben. Nu har detta säkerligen mycket att göra med mina shoppingfilosofi som innebär att "gamla" plagg säljs för att köpa nya. Kanske är jag sjuk? kanske är alla andra sjuka? Men vad är det egentligen som gör oss människor så besatta av att shoppa?


Rikard

Jag undrar om jag inte har förvandlats till en riktig tv tittare; en manlig tappning av min kära vän Sofia som till punkt och pricka har koll på vad som visas på tv, kväll efter kväll. Idag kom jag nämligen på mig själv att högljutt diskutera sex and the city och bonde söker fru i högskolans lokaler; och det är verkligen inte likt mig. Att dessutom vara mer intresserad av Bree Hodge än dagens föreläsning får mig att bli orolig över mitt eget bästa. Jag får anta att jag är inne i en snart övergående fas som borde ta sin början efter tre säsongen sex and the city, och senaste med desperate housewives.


Rikard

Jag förstår egentligen inte själv vad denna extrema bloggtorka beror på? Till och med min kära vän Emma som är min trognaste bloggläsare (?) klagade på mig idag och då känner jag att jag verkligen måste ta tag i det. Däremot vill jag inte att det ska kännas som ett tvång att blogga, det är inte därför jag bloggar och hur kul blir det för er läsare om jag tragglar mig igenom inlägg efter inlägg utan någon helst form av glädje. Att blogga ska inte vara ett tvång; jag tror snarare min torka beror på att inspirationen inte varit direkt på topp, men nu är den tillbaka; iallafall förhoppningsvis!

Rikard

Jag trodde aldrig jag skulle behöva tillägna ett inlägg åt Anna Bergendahl men jag känner just nu att jag måste. Trots att hon lider av Carolasyndromet (Hej, jag är tillgjord) så måste jag säga att jag var rent ut sagt förbannad efter Idol ikväll; till och med Johan Palm var bra men vad gör Alice kvar? Hennes röst saknar fullständig kraft och tråkig är hon som bara den. Lyckligtvis är jag även glad för Annas skull då hon inom ett halvår kommer släppa sin första skiva! Skivbolagen
kommer slåss om henne, var så säkra!


Rikard

Gång på gång har jag hävdat att det "största" svena modemagasinet KING är så otroligt dåligt att jag aldrig mer kommer läsa det igen. Men ändå köper jag lösnummer, månad efter månad i hopp om att någonting kanske har förändrats; att artiklarna kanske är skrivna med författarglädje och att reportagen inte bara är ämnade åt folk som bor på Biblioteksgatan i Stockholm. Än en gång har jag dock fått det bevisat för mig hur otroligt dålig tidningen faktiskt är; hur otroligt ego och hybrida skribenterna faktiskt är som inte ens kan svara ärligt på sina insändares kommentarer. Nej tack KING, jag klarar mig utan er förbannade sarkasm, tanken på en premenuration känns avlägsen, nej mer än avlägsen.


Rikard

Hur kommer det sig att en fattig student som jag snarare väljer att köpa musik på iTunes än hitta någon som är villig att ladda ner allting åt mig? Jag är en seriös och välmenande medborgare som inte stödjer nedladdningen, *not* men ibland kan inte ens kompisarna hjälpa mig. Iallafall så har jag inte köpt en skiva på säkert åtta år och då handlade det om Spice Girls, ikväll köpte jag Chris Daughtrys skiva på iTunes. Just därför att jag helt enkelt inte kan få honom ur huvudet, på tal om hans huvud; han har inget hår!

Rikard

Min bästa vän Ida är sjuk, så sjuk så att hon inte kan tillbringa tiden i sin säng i Dals-lång-hed utan måste stanna hemma i Skene hos familjen och mysa. Hennes familj firar gladligen att Ida är hemma och åker gärna och hämtar diverse flottig hämtmat för att göra Ida till lags. Hon har inga krav Ida, hon är fin! Hon är min bästa vän och nu har vi framtidsplaner ihop. Jag tror dock att hon inte insåg att hennes sjukdom så ivrigt skulle överföras till mig. Jag är förkyld! Tillräckligt för att mitt huvud ska kännas tungt, min näsa ska rinna och jag ska känna mig febrig. Vi har bara brusalvedon och jag tänker inte tvinga i mig det, usch! Jag har blivit smittad av Ida!

Rikard

Jobba är något som jag måste göra för att tjäna pengar. Troligtvis inte den enda här omkring dock; jag klarar mig inte utan pengar! Med pengar inhandlar jag diverse material som kan förstärka den ytliga bilden som finns av mig, kläder, skor, gymkort och massor av fika. Jag har tre jobb, eller i bästa fall en dag någon gång i månaden eftersom det verkar som att jag inte längre är lika het på arbetsmarknaden. På äldreboendet i Fritsla har jag slavat upp mig på las-listan i tre år och samtidigt haft otroligt roligt på jobbet; men nu verkar det som att jag inte längre passar där eftersom jag aldrig får ett enda jobbsamtal. På bokhandel, mitt andra jobb ringer man någon gång i månaden; det är lagom för mig och min plånbok. Mitt tredje jobb är mystiskt, det är inte många som vet vad jag gör, men det drar in ett antal hundralappar lite då och då; och nej Adam, jag är inte prostituerad.

Rikard

Det råder seriös bloggtorka här, besöksantalet har sjunkit drastiskt och allt jag gör för att hålla humöret uppe är att lyssna igenom alla låtar med Chris Daughtry, om och om och om igen medan jag försöker hitta inre energi för att göra sysslor som att plocka ur min träningsväska, slå in ett paket eller bara sätta på en skiva av sex and the city. Ett annat stort orosmoln som hänger över mig är den gröna boken med gula sidor i "Den femte disciplinen" som vi har i ledarskap, seriöst tråkigare bok får man leta efter. Antar dock att den säger ganska mycket när man väl orkat traggla sig igenom den, iallafall; fokusera är det enda jag kan göra, fokusera på någon slags vardag.

Rikard

Så här sitter jag igen en söndagskväll, tuggandes på en alldeles för torr klementin i ett nystädat rum men en alltför stökig garderob. Veckans planer känns avlägsna och ändå kan jag inte annat än bäva inför skolveckan, känns som att jag redan har fått nog av allt; men samtidigt ser jag fram emot den så otroligt mycket. Ni vet, ibland mår man bara sådär riktigt bra trots att ingenting egentligen har inträffat, jag har städat och spelat dataspel; ja hör och häpna! De två senaste timmarna har jag suttit och spelat dataspel, hur absurt är inte det? och trots detta kan jag inte få nog. Jag lugnar mig själv ständigt med tanken på att jag inte kommer att bli ett nytt wow offer och samtidigt trycker jag i mig den sista biten av min torra klementin.

Rikard

Visste ni att jag för tio år sedan la mer tid på att spela dataspel än vara utomhus? och att jag la mer pengar på att inhandla dataspel istället för kläder? Hur kan man ändras så fort? Samtidigt som jag tackar de högre makterna för att jag slapp bli en finnig Wow spelande tonåring drickandes cola på något svettigt lan så saknar jag tiden med utmaningar, beslut, och alla de kvällar jag satt uppe för att spela Sims, Rollercoaster och Farao. Min uppväxt präglades även av Lego spel som jag i princip ägnade en hel månad endast år. Vilken tur att man inte hade några vidare läxor då? Iallafall kunde jag i min tristess ikväll glädja mig av att jag behållit de flesta av mina spel och kunde således plocka fram mitt gamla Rollercoaster och bygga mig en nöjespark, härliga nostalgi!


Rikard

Ibland frågar jag mig om inte det bästa vore att vara singel hela livet ut. Jag lider nämligen av problemet att jag aldrig känner mig nöjd med situationen jag befinner mig i; är jag singel letar jag efter någon att krama och är jag tillsammans med någon saknar jag singellivet. Detta grundar jag enbart på de få gånger jag försökt mig på förhållanden, jag har helt enkelt inte hittat den rätta. Jag funderar dock mycket på att i värsta fall sätta in en kontaktannons i någon form av banal dokusåpa. Kan ni tänka er mig i tv, en produktion med Linda Isacsson och David Helenius som programledare och ett upplägg som kan liknas en blandning av Farmen, Bonde söker fru och Expedition Robinson inspelat i Larsaskogen i Fritsla? Jag tror på den idén, men samtidigt garanteras ju inte äkta kärlek på detta sätt och jag antar att jag får vara lugn och bege mig ut på krogen istället.

"Leta inte efter kärleken, En dag hittar den dig!"

Rikard

Jag har ont i huvudet och extremt ont i halsen, nästan lite körtelfebervarning. Jag är mätt och sitter hos Emma i Borås; jag ska stanna här och se på bonde söker fru. Jag har extrem träningsvärk i armarna och kan bara ha dem i nittio grader annars gör det så satans ont. Jag mår sådär, jag är trött och för ett ögonblick känns det som att jag klagar alldeles för mycket.

Rikard

Jag har råkat ut för en extrem förkylning; när jag vaknade imorse kunde jag inte svälja och det kändes som att jag hade uppemot fyrtio graders feber men trots det begav jag mig till jobbet, jag har inte råd att vara sjuk. Under dagen kändes det som att jag gick på ett gåband då det kändes som att jag svävade fram. I takt med att användadet av julpapper ökade så tilltog även min träningsvärk från gårdagens bravader, förmodligen också det som utlyste min förkylning. Nu ligger jag i min säng, helt utslagen och vilar; både onsdagens och torsdagens föreläsningar har blivit inställda, hur skönt kan man inte ha det?

Rikard

Nu har jag tänkt att hoppa ner i min säng; ska upp tidigt imorgon för en föreläsning i ledarskap mellan klockan halv nio och halv fem; får hoppas att det blir riktigt trevligt, men för att orka med det krävs lite sömn. Imorgon ska jag fortsätta garderobsrensningen och lägga ut lite mer grejer på Tradera, så fullt upp som alltid! Jag hade tänkt göra något jag inte gjort på ett tag, nämligen lägga ut någon form av dagens låt. Jag fann denna gamla godingen av misstag när jag letade efter något annat i eftermiddags; en låt som alla känner igen när man väl hör den! God natt nu!



Rikard