Ingen i vår familj har förmågan att kunna sova riktigt länge. Så sovmorgon i vårt hus betecknas sluta ungefär runt åtta eller nio. Om sen jag råkar ställa klockan på tio så vaknar jag alltid innan, strax efter nio oftast, och då är det svårt att kunna somna om. Att sedan behöva ligga och lyssna på den resterande familjens prat bidrar bara till att man känner sig stressad och måste skynda sig upp. Man får vara hur trött som helst, men sova ut går inte.

Hade jag inte litat så blint på att min telefon skulle väcka mig hade jag gärna haft en sådan här bredvid sängen.


Rikard