Nu sitter jag på tåget till Stockholm bredvid världens gulligaste tant i röd klänning med vita prickar på. Känns som att jag aldrig direkt blir ledig från mitt jobb, men vad gör man inte för någon som har värk i benen; lyfter upp väskor och hämtar kaffe och ostfralla, hjälper henne att ringa från hennes mobiltelefon eftersom hon mest brukar "ringa till färdtjänst" Det känns skönt egentligen när hon berättar att svenska folket verkligen är häjlpsamt, utnyttja ungdomen ska man göra tycker hon, och inte mig emot. Känner på mig att jag kommer bli en ganska gaskig bortskämd farbror när jag blir äldre.

Rikard