Trots att jag egentligen inte hade råd bestämde sig jag och min kära vän Adam oss för att ägna hela denna dag åt Lisebergs utbud. Ett utbud som vi relativt snabbt tog oss igenom eftersom köerna var mindre än fem minuter överallt; faktum är att vi blev helt slut efter ett par timmar av hysteriskt åkande att vi var tvugna att sätta oss ner. Oftast känns det som att man behöver en hel dag till att gå på Liseberg eftersom köerna ofta brukar vara meterlånga, nu hade vi nöjt oss vid klockan tre; om det inte hade varit så att Adams kära vän Linda Bengtzing uppträdde på stora scenen. Lite skrytsamt sådär måste jag också tillägga att jag både pratade litegrann med Linda och med hennes föräldrar, fick också en väldigt stadig kram. Linda är verkligen sådär glad och klämkäck och glad som hon framställer sig själv och det känns bra. Att hon dessutom sjunger hur bra som helst live gör ju bara henne ännu bättre. Trots det var det Madonnas "4 minutes" som jag hade på hjärnan hela dagen.

Nöjdast var nog ändå jag och Adam då vi två gånger åkte Uppsvinget och efter båda dess gångerna mådde riktigt illa. Aldrig mer!

Rikard